Drömmen om att få bo sjönära

Alla när vi en dröm om att kunna bo ett stenkast från havet eller någon vacker sjö med bara ett stenkast från att kunna springa ner och ta sig ett morgondopp. I drömmen kanske dessutom finns en brygga med stege ner i det svala vattnet så att vinterbad kan bli möjligt. Naturligtvis finns det en baksida med att bo med strandtomt när vattennivån stiger, men det behöver vi inte kalkylera med i drömmen om det optimala boendet. För några veckor sedan utforskade vi stigarna utmed kusten i Färjestaden där det numera erbjuds fantastisk naturupplevelse med fina stigar och cykelbanor. Ett område har även färdigställts för våra fyrbenta vänner både med rastgård och ett för ett härligt bad i havet. Det där med idealet att bo havsnära fick en annan betydelse när vi följt stigen fram till en campingplats och plötsligt fick en känsla av att Öland berikats med ytterligare en sjö. Som tur är har vi olika drömmar, men jag är väldigt nöjd med att se havet på avstånd.

Jag fick en skymt av strömstaren

Det kunde jag väl aldrig tro att jag skulle få en skymt av strömstaren mitt bland alla skidåkande turister. Det rann en liten bäck utanför huset där vi bodde i Sälen och vips så sitter det två strömstarar på var sin sten och tittar sig lite uppmärksamt runt omkring innan de hoppar ner i den iskalla brusande bäcken. Fåglarna ser lite bulliga ut i sin tjocka fjäderdräkt och det kan man verkligen förstå att den behöver eftersom födan finns i vattendragen. Roligt att få se de vinterbadande fåglarna som är sällsynta här på Öland iallafall.

En vintervecka i fjällen är till enda

Tänk vad fort tiden går när man har roligt, en vecka i vinterlandskap med våra barn och barnbarn är väl det bästa man kan önska sig. Även den här veckan lyckades vi pricka rätt - vädermässigt, visserligen fick vi tampas med snöstorm men det var bara en dag och därefter har solen tittat fram i stort sett varje dag. Det är så roligt att se de små barnen leka och busa med de stor kusinerna i backarna. För att inte tala om hur de små hänger på storkusinerna eller stockholmskusinerna som de också benämns som mellan varven i backarna. Skidorna åker på och så är det full fart ner i de välpistade backarna, antingen med snowboard eller slalomskidor. Sista dagen på friluftsveckan ägnades åt motorsport, även om jag är måttligt trakterad så var det en upplevelse att fara fram med full fart på en snöskoter över fjället. Vidderna uppe fjällen är magiska och när solen tittar fram och kontrasten mellan snö och himmel bildar glittrande snökristaller ja då är det nästan så att jag kan tänka mig att bosätta mig bland bergstopparna, men bara nästan. Tack för den här tiden och vi ses nästa år igen.

Snöstorm i fjällen

Från att ha haft strålande solsken och klarblå himmel drog så ett riktigt snöoväder med vindstyrkor upp mot 19 m/s in över fjällandskapet. Det blev med andra ord ett riktig julvärden med snötyngda granar och juleljusen blinkades på altanen. Det är helt galet vad det slår om snabbt, i dag har både vind och snöfall dragit bort och backen fylls åter med skidentusiaster och sittliftarna rullar fram över trädtopparna.

Det hårda vintervädret satte inte stopp för skidåkandet i går även om det var galet bistert. Kvällen avslutades med bastu och rullning i snön och i kväll skall det visst bli repres på snörullning och det skall gälla alla i sällskapet, men osvuret är nog bäst.

Se sådan stil de har

Det är mycket som skall testas i backen, antingen är det snowboard, slalom eller längdskidor och helst skall de fastna på bild. För de stora barnen gäller de svarta pisterna och för de små är trollskogen så roligt och utmanade. Vi har perfekta väderförhållande lite bitande i kinderna men ingen vind att tala om så bättre kan det inte bli. Dessutom är längdskidsspåren super fina och välpreparerade, även om terrängen kan vara något påfrestande. Hur förhåller det sig då med avstånd i backen, med jämna mellanrum basuneras det ut vikten av att hålla en stavs avstånd mellan varandra och i sittliften åker varje familj för sig eller så håller man sig till knappliften och åker själv. Som det kan vara i fjällvärlden så kan vädret drastiskt slå om från härligt vinterväder till näst intill snöstorm och det får vi erfara i dag.

Så var det dags för lite vinter igen

Snön har nästan töat bort hemma hos oss på Öland, det ligger några snöhögar kvar som sakta men säkert tinar. Vi har gjort ett sista tappert försök att hitta fina skidspår så här i slutet på vintersäsongen. Säkra kort är alltid Sälen, superfina spår där skidorna fram precis som på Gunde tid, och nu försöker vi oss på att efterapa Kläbos springteknik i uppförsbackarna, vilket inte funkar så där toppen bra, men fina spår är det. Efter en härlig tur i spåren så smakar en våffla inte dumt alls tillsammans med barnbarnen som förstås inte hänger med oss i spåren utan har fått bra kläm på utförsåkning och att åka lift. Självklart går det alldeles utmärkt att vara i fjällvärlden och att hålla avstånd.

 

Metropolen Kristinehamn

Kristinehamn är för oss en lite stad med ca 19 000 invånare och som vi har passerat ett otal gånger på väg upp till Sälen. Skam den som ger sig, nu var det dags att utforska denna lilla pärla som ligger precis vid Vänerns norra del. Det gick i och för sig ganska fort att utforska den lilla staden men ett lite längre stopp blev det vid trots allt vid Kristinehamns kända landmärke, Picassoskulpturen. Den 15 meter höga cementskulpturen som föreställer Pablo Picasso hustru Jacqueline som stor så ståtligt vid Vålösundet utanför Kristinehamn. I den lite bitande vinden var vi ganska ensamma om att strosa runt där bland tomma båtbryggor, men jag såg att maken fick något drömliknande i blicken när han blickade ut över Vänerns fria vatten och horisonten i skyn. Skönt att vara på torra land när vinden tutar i.