Vi tog pulsen på Västkusten

Tillsammans med svågern och svägerskan körde vi den relativt korta vägen från Göteborg till Smögen. Nu valde vi säkert de två sämsta dagarna på hela våren, men vad katten det är inte alltid det går att välja utflyktsdagar. Vi hade bokat rum på SmögensHafsbad , ett vackert hotel som fint smälter in bland kobbarna. Trots att regnet hängde i luften så klarade vi oss fint från de blöta dropparna. Den under sommarmånaderna bågnande bryggan gapade ännu i stort sett tomt. Det var en och annan fiskebåt som ankrade vid kajen och en Hallberg Rassy från S:t Petersburg. Vi vandrade runt på bryggan och andades in den härliga saltbrisen och längtade till sommarens seglatser. Även om vi inte kunde sitta ute på bryggan så kunde vi krypa in i ena av de få öppna restaurangerna för att bottna middagen med ett glas rött och öl för de som så önskade. Kvällen avslutades med supé på hotellets restaurang.

Totalrenovering av hamnen i Byxelkrok

Hamnen i Byxelkrok genomgår en total make over. Det råder full aktivitet men inte av båtfolket. Skrapet ett grävskopor rasslar bland de stora stenblocken. Trots det omfattande arbetet med pirar, bryggor och ställplatser så rustas det för sommarens turist anstormning. De små pittoreska sjöbodarna pysslas om för försäljning och utställningar. Cykeluthyrningen börjar komma på plats och finns tillgänglig. Det blev ingen lunch på Restaurangen utan vi fick nöja oss med medhavda mackar. I solen går det bra också.

Inte bara troll i Trollskogen

Den trolska naturen med sina knotiga vindpinade tallar gör verkligen själ för sitt namn Trollskogen. Den mytomspunna skogen ligger längst ut på Ölands nordöstra udde och är ett populärt utflyktsmål här på Öland. Vi rustade oss med kikare för att kanske få en skymt av vårens fåglar, men det var inte många som syntes till. Däremot kunde man både se och höra några mer stillsamma fåglar på det nyinvigda Naturum som ligger så vackert inbäddad bland tallarna. I naturreservatet växer den 900 år gamla eken som naturligtvis har fått namnet Trolleken. Den knotiga eken står ganska nära havet och jordtäcket är så tunt att eken inte växer så snabbt. Det är inte för inte som trolleken har fått sitt namn, vem vet om det inte lurar några troll bland rötterna.

Ödet för skonaren Swiks 1926

-Land i sikte skriker gasten ut i den iskalla vinden, men orden kommer aldrig fram till den övriga besättningen utan försvinner i den rytande stormen. Den sju man starka besättning på den tre mastade skonaren kämpar för att hålla båten upprätt i de rytande vågorna som slår över båten. Det är ett par dagar innan jul och besättningen ser fram emot att komma fram till sin hemma hamn i Kristinehamn för att fira jul. Det är då det oundvikliga händer, Swiks förliser strax utanför Ölands kust och sjunker i den hårda vinden. Trötta och frusna lyckas besättningen ta sig i land med hjälp av sin livbåt och trotsa nordanvinden och ta sig genom skogen till Grankullavik. Swiks ligger på botten fram till 1954 då ytterligare en storm kastar upp skonaren på land och det är där hon ligger nu tärd av vind och vatten.

Aprilväder med regn och rusk i maj

April brukar vara den månaden på året då det ena stunden kan vara strålande solsken för att i nästa minut dra in ett rejält snöväder. Fast nu är det inte april utan maj och vad händer då, jo precis det snöar. I går var vi nere och satte det det sista seglet på båten. Strålande solsken, vindstilla men det klart iskallt. Vid 11 tiden då vi var klara så var himlen täckt av moln, vinden drog på och som sagt en snöby. Nu är det inte så att jag är missnöjd med att det kommer regn, nej det är precis vad vi behöver det är inte många mm vatten som trillat ner sedan snön försvann.

Bergsklättring i Nunnedalen

Bergsklättring är kanske att överdriva eftersom högsta punkten på Öland är 54 m. Då kanske brant backe är ett bättre alternativ. För att komma ner till Nunnedalens nedre promenadstig eller som den också kallas Paradstigen behöver man ta sig ner för den Grottbranten som tur är finns det ordentliga rep att hålla sig i. Väl ner möter oss vackra stigar under träden som höjer sig som ett paraply över oss. Det är lite fascinerat att tänka att även Carl von Linne promenerade på just Paradstigen 1741. Det är så långt från det karga alvaret man kan komma vid den branta sluttningen som leder ner till stigen. Trots trädväxtligheten så prunkar marken av blåsippor och vitsippor .

Första maj och fika på Ölands Alvar

Som sig bör strålade solen från en klarblå himmel men sen drog molnen in, men vi fick en varm första maj. Jag fick lite ryck och satte igång med ett litet bak på förmiddag. Jag hittade ett recept på Charlotte Perrellis blogg. Hon hade gjort hembakade bars med en massa nötter och frön och dessutom doppat dem i smarrig choklad. Efter baket packade vi fikakorg och skull ner till båten och sätta segel, men då drog vinden från sydost in och tutade i ordentligt så det fick bli en sväng ut på Alvaret för att se om orchidéerna hade kommit upp, och visst hade de det. Inte så att marken var fylld men ändå små vackra blommor överallt.