Tillbaka på Håskö

Så var vi då tillbaka på denna underbara skärgårdsidyll som är en av Östergötlands sista orörda skärgårdshamn. Håskö är privatägd och ägarna bor på sin vackra ö året runt. Förra året när vi var här i början av juni var vi så gott som ensamma vid bryggan, en och annan tidig seglare låg förtöjd vid bryggan och turistbåtarna kom med jämna mellanrum. Idag är bryggan fullbelagd med båtar med flaggor från framför all Sverige men även Tyskland,Finland och Danmark och i viken ligger båtarna som inte fick plats på svaj. Några försöker förtöja vid klipporna vilket inte så lätt med svallet som blir efter den ökade trafiken av turistbåtar. I den lilla kiosken går det bra att proviantera kaffe, glass och ägg eller varför inte nyfångad och filead abborre. I morgon blir det spännande när alla skall upp med sina ankare för att ge sig av.

Historiska vingslag på Gubbö Kupa

Högst upp på Gubbön tronar ett kummel som har anor från 1600 talet. Vårdkasen som då var landmärke för sjöfarten söderifrån ersattes av ett kummel 1826. Uppe på toppen är det en vidunderlig utsikt 360 grader, det är nästan så att man kan skönja Visby, men bara nästan :-). Ön består mest av berg och igenvuxen skog. Det kändes precis som att vara en bergsget och steg för steg klättra uppför de branta bergskammarna. Det var mödan värt när vi så kom till toppen. Hav hav så långt ögat når och garanterat skärgårdens vackraste utsikt. I den norra delen av ön ligger en fantastisk naturhamn med skyddande klippor runt omkring. Grillad korv och bröd och till det ett glas rött i solnedgången på öns östra sida smakade perfekt innan det var dags att titta till ankare och förtöjningslinor, så att vi slipper vakna på land.

Dagsregn, det var behövligt

Dagsregn det var länge sedan, helt underbart. På ett litet kick förvandlades mossan från spröda krackelerade klumpar till frisk härlig mjuk mossa. Jag kan tänka mig att växterna spritter av glädje och lycka över regnet som kom. Det var allt annat än glädjerus i hamnen i går, regnet strilade och elsladdarna låg i drivor från båtarna allt för kunna se Sveriges gunstlingar ta sig vidare till semifinal i VM. Tillsammans med vår seglarkompis riggade vi för att se fotbollen i båten. Matchen inleddes med en god middag bestående av rökt lax från Finnö Fisk i Valdemarsvik. Tyvärr så lyckades inte Sverige ta sig vidare, men livet i hamnen gick vidare trots allt solen molnen skingarade sig och solen tittade åter fram igen. Besättningar på båtarna började dra i tamparna och seglen fladdrade åter.

Går det att segla förutan vind

Tro det eller ej men det funkar ganska bra, vi har haft några dagar med bara stilla små krusningar. Så för kaptenen på skutans lycka har nu gennackern kommit fram och till användning. Jag är väl så där glad i just detta seglet. Det ursnygga 87 kvadratmeter stora segel skall hanteras, visserligen enkelt att hissa men galet mycket segel att hala in. Hur som helst så blev det några fina turer med vinden i ryggen och strålande solsken. Säga vad man vill om båtlivet men nära naturen kommer man i alla fall. De vindpinade kobbarna ger landskapet en böljande karaktär och med fågellivet in på knuten blir man näst intill ett med naturen. Lite fundersam blir man över de små  orangefärgade björkarna på öarna som inte fått vatten på flera veckor det är nästan så att det ger en viss mån av höstkänsla mitt i högsommar värmen.

Vad är det för skillnad på båtliv och campingliv

Studiebesök på en av Nordens största campinganläggning. Västervik Resort Lysingsbadet är en femstjärnig campingplats söder om Västervik. Nu är det inte så att vi är på campingsemester, däremot angjorde vi hamnen på Solbergaudde som gränsar till campingen. Efter en god middag i båten tog vi en promenad runt på campingen. När vi var kampare för sisådär 30 år sedan så var det små fina campingplatser med på höjd en korvkiosk eller glasskiosk. Här i Västervik finns allt från lekplatser till uthyrning av Segways. Med andra ord finns det hur mycket som helst att göra för stora och små. Efter turen bland grillos så kändes det ganska skönt att krypa in i kajutan och lyssna på klucket mot stäven. 

Figeholm, mitt i naturen

Så långt från storstadens larm man kan komma. Inga bilar, inga motorvägar inget buller. Det är bara vinden och lövens rasslande som hörs. Ja det är väl det som är skönheten med livet att från den ena dagen till den andra kan vi njuta av myllret och pulsen i storstaden för att sedan känna stillheten tystnaden och lugnet mitt i naturen. Det brukar vara lite puls i hamnen i Figeholm några mil norr om Oskarshamn, men den här gången var det väldigt tyst och stilla. Några strödda hurra rop från de svensk flaggade båtarna när Sverige segrade över Schweiz i fotbollen gav lite liv, besättningarna på de tyskflaggade båtarna syntes inte till, de slickade sina sår kanske. När solen sedan sänker sig över hamnen och erövrar stillheten då är det dags att krypa in i salongen och njuta av ett glas rött, det är livet det.