Myrflodammen och Hundfjället

En annan tur vi brukar ta på skidor och i vinterlandskap är spåren vid Myrflodammen, vi tänkte att det måste finnas fian stigar att cykla på och visst den första slingan längs med Stora Tandån funkade väldigt bra men sen var det stopp, det går absolut inte att cykla ute i markerna om man inte vill bada vill säga. Vi vände om och tog oss vidare mot Hundfjället och kan ni tänka er vi hade ingen fika med oss men naturligtvis hittade vi Joöngets fjällgård där det serverades rykande varma våfflor med hjortronsylt och glass, det kunde vi naturligtvis inte motstå så det var bara att krypa in i lite lä och njuta av anrättning. Mätta och nöjda och på gränsen till paltkoma cyklade vi vidare mot Hundfjället vilket för årstiden är väldigt ödsligt det är bara trollen längs med Trollstigen på väg upp mot toppen som håller låda i ur och skur, så med deras tjatter i öronen tog vi oss upp en bra bit innan orken tog slut och vi åter cyklade neråt igen, vi hade en rejält backe upp mot Myrflodammen så det gällde att spara på krutet för den sista turen, inte för mig så klart jag kopplar bara på turbon så är jag uppe på ett kick.

Toppspåret och vidare till Storfjällsgraven

Solen strålade från en klarblå himmel och temperaturen steg till 15 grader iallafall och vi bestämde oss för att ta oss upp till toppen på Gustavbacken och cykla ut bergskammen. Väl uppe så fick vi tänka om för vinden tilltog och det var knappt vi kunde hålla oss kvar på spångarna, så det var bara att tänka om och cykla tillbaka och ta en annan rutt. Varje vinter brukar vi ta släde upp till Storfjällsgraven och njuta av ett magiskt vinterlandskap och en rykande varm gulaschsoppa, så nu tänkte vi utforska graven sommartid och med cykel. Det gäller att hålla sig på spångarna för ute i markerna är det riktigt blött. 

Storfjällsgraven ligger i en svacka mellan Storfjället och Mellanfjället. Vintertid är har rutten lockat skidåkare den fyra kilometer långa turen från Gammelgården  till detta karga unika stället. För tillfället är Storfjällsgraven stängd för ombyggnad men eftersom vi alltid är redo så hade vi med oss fika som vi kunde njuta av i solskenet, jag spanade utmed bergsvägarna efter att få se någon Björn komma lufsande, om det är en skröna eller ej låter jag vara osagt men enligt utsaga från en fjällvandrare skulle det finnas ett ide i närheten. Vi såg ingen Björn så det var bara att cykla vidare hemåt igen.

Östfjällsturen

Det var kanske inget optimalt väder för att ta den obligatoriska rutten upp på Östfkjällsturen/Södra Kungsleden i Sälen, men det var bara att ta på sig ordentligt och ge sig i väg, och det var första dagen långkalsongerna åkte på. Trots den lite bitande kylan så såg det som att molnen skulle lätta och att vi skulle kunna få en strimma solsken. På rutten upp till toppen så fick vi njuta av den vackra naturen där blåbärsris blandar sig med lingonris och vitlav eller om det är fönsterlav, i vilket fall som så är det så vackert. Första etappen till toppen på Europaled 1 är en led för alla asfalterat i stort sett hela vägen sen övergår leden i grusstig för att sedan övergå till spångar över de genomblöta markerna. Väl på toppen passade det bra med lite go macka och kaffe och det var inte utan att det Östfjällstjärnen såg lite inbjudande ut för ett dopp, men det fick vara för den här gången så vi traskade neråt igen på de slingrande spångarna. Visserligen var det kallt den här dagen men lite förvånade blev när lastbilarna med snöpinnar gjorde sig redo för att placera ut pinnarna för den annalkande snön. 

Lillehammer och OS byn

Så kom vi då till Lillehammer efter att ha utforskat Hamar, och självklart var skidstadion det vi var mest sugna på att se. Det var bara att ta sig upp längs de slingrande vägarna uppför de branta bergen och de första siluetten som möter oss är den gigantiska hoppbacken som från toppen ser ut att sluta rakt ner i Mjøsa. Man skulle kunna tro att backen ligger i malpåse och endast som en vacker plats där invigningen av OS i Lillehammer höll 1994, men så ser vi något som rör sig i trapporna upp till toppen och på stigarna runt omkring prasslar det också, självklart pågår träning i den anrika miljön. Motionärerna håller idog på med trappträning och cyklisterna trimmar benmusklerna i uppförsbackarna. Efter att ha spanat in den vackra miljön tar vi oss vidare mot skidstadion för skidskytte och längdåkning, det är samma här det skulle mycket väl kunnat vara helt öde men icke säger Nicke , här pågår ungdomsverksamhet och kulorna viner utmed skjutfältet för skidskyttarna, och ljudet av rullskridskor mullrar på asfalten och det monotona knäppet från stavarna genljuder på asfalten. Det är inte konstigt att Norge har duktiga idrottsmän och kvinnor för urvalet är gigantisk, det är ungdomar överallt skidskytte, längdskidor, mountainbike cykling, löpning och lite längre bort pågår ridning och hunddressyr. Det måste var samtliga ungdomar i Lillehammers som befinner sig för träning på anläggningen och säkert har många drömmar om att en gång vara med i de olympiska spelen, eller som de säger i Norge Olympiska lekarna OL.

Norges stora skald Alf Prøysen

Kanske inte som de stora elefanterna som Grieg och Ibsen men enligt tjejen som jobbade på Alf Prøysens museum så var han ett stort namn. Vi ville naturligtvis se var Alf Prøysen  skrev många av sina fina sånger och böcker, för vem kommer inte i håg Teskedsgumman som gick som adventskalender och som Alf var manusförfattare till. Det lilla huset Prøysenstua köpte Alf Prøysen till sina föräldrar och där han själv tillbringade mycket av sin tid. Det lilla huset ligger så vackert i sluttningen ner mot dalen och det är inte utan att ett visst mod av stillhet och lugn infinner sig. Prøysenhuset är ett kulturhus och museum beläget vid Rudshøgda i Ringsaker. Centret har auditorium, presentbutik, café och lekplats. Huvuddelen av museet är en permanent utställning som berättar om Alf Prøysens liv och karriär. När vi var där låg centrat lite tyst och ödsligt men” Hujedamig” vad folk det brukar vara där på sommaren.

Domkyrkan i Hamar

Från vikingaskeppet tog vi oss vidare Domkirken eller rättare sagt det som var kvar av den gigantiska kyrkan som byggdes 1152/53 med kalksten från närområdet. Kyrkan byggdes ut på 1300 och 1400 talet. Vid reformationen 1537 miste Domkyrkan i Hamar sina rättigheter till Domkyrka och kyrkan miste både status och sin glans dagar. 1538 var kyrkan i så dåligt skick att man funderade på att riva den men domkapitlet sökte om pengar för att restaurera den som då ansågs vara en av Norges vackraste kyrka. Kyrkan renoverades, men 1567 var vi svenskar där och härjade och sprängde den vackra kyrkan med krut. 1998 invigdes den gigantiska glasbyggnaden över ruinerna av kronprins Haakon, glasytan består av 4800 kvadratmeter glas monterad på en stålkonstruktion som skapar ett vackert hölje öve ruinerna som är kvar.

Hamar i Norge

Ja vad vet vi om Hamar, inte mer än att det står en vägskylt som pekar mot Hamar när man kommer upp på Sälenfjället och att det Norska kungahuset flydde från Oslo mot Hamar när tyskarna invaderade Norge vid krigsutbrottet, pågrund av tyskarnas snabba frammarsch beslutade Drottning Märta att ta barnen och fly genom den uppsatta gränskontrollen vid Elverum och sedan fortsätta flykten de 7 milen i bitande kyla fram till Högfjällshotellet i Sälen. Vi har tänkt att utforska Hamar vid flera tillfällen men det har aldrig blivit av men sagt och gjort nu blev det av. Hamar är en tätort i Norge med ca 30 000 tusen invånare och 1994 var Hamar en av värdorterna under Olympiska spelen i Lillehammer. Vi besökte den spektakulära byggnaden Vikingaskeppet som inte är ett skepp utan en inomhushall för skridskor och hallen invigdes ni samband med OS -94 då var hallen den enda bandybanan inomhus förutom hallarna i Ryssland, modernt med andra ord. tyvärr var hallen inte öppen men den är vacker att beskåda utanför. Vi tog oss in till centrum för lite mat och för att flanera en stund utmed strandpromenaden.