På väg till Stekenjokk

Vi lämnade Vilhelmina och värmen får man väl säga för varje kilometer vi färdades mot Stekenjokk desto kallare blev det men det var bara att pälsa på sig lite extra för alla vattenfall utmed vägen ville man absolut inte missa. Det är något visst med vatten som fullkomligt rusar ner från branta bergväggar eller fall som rinner likt dimmor utmed blankputsade stenar. Det kanske mest spektakulära vattenfallet är nog Trappstegsforsen- det är vattnet i Kultsjöån som faller över naturliga nivåskillnader där fallhöjden är ca 10 meter över en sträcka på hundratals meter. Ja där skulle man kunna stå och titta hur länge som helst men det var dags för lunch så vi stannade till vid ett ställe utmed vägen och där serverades Sovaspasta, vi frågade kyparen lite försynt vad det kunde vara och han tittade på oss som om vi kom från månen och på norrländskt manér- lång tystnad sen kom svaret det är ren och pasta. Så klart vad skulle det annars vara om inte ren. Vi inväntade klockslaget 12:00 då Sveriges högst belägna asfalterade väg som går över Stekenjokkplatån öppnade för säsongen.