Den där Dennis var inte att leka med

Knappt hade Ciara lämnat oss med ett släp av vindar innan Dennis kom hack i häl och ställde till det på sina håll. Vi klarade oss bra den här gången också, inga träd isolerade oss från framkomlighet eller slog ut strömmen. Däremot var vinden tuff och regnet piskade på men inga större mängder.  

Nu hoppas jag verkligen att det blir lite lugnare och en aning varmare, för nu vill jag verkligen vara ute och krafsa i rabatterna och se vad som döljer sig under lagren av inblåsta löv. Svägerskan var så glad och hon skulle visa mig att hela sin guldskimrande tomt som var fylld med krokus när vi kom på besök, men så fick hon besök och vips så stod endast ett par gula spjut i backen som jag lyckades föreviga.