En tuff dag i backen

Nu blir det i och för sig aldrig någon tuff dag i backen för mig längre, men maken flänger upp och ner för de branta pisterna och speciellt om vädret är så där soligt och gott och när förkylningen är ett minne blott. Vi hade en vilodag från all skidåkning men ville ändå njuta av pulsen och livet i backarna så det var bara att traska upp för backen till den välbesökta våffelstuga. Vi hade egentligen bara tänkt att sätta oss där i solen med en kopp kaffe och insupa atmosfären av alla skidentusiaster som kommer farande. Men när vi satt där och skulle beställa kaffe så kom den ena våfflan efter den andra susande förbi oss och tro det eller ej men vi blev också väldigt sugna på våffla, men någon måtta fick det bli så vi delade på en våffla med glass och hjortronsylt. I ögonvrån såg jag att det serverades Cava till några skidåkare och det såg väldigt gott och trevligt ut så vår beställning fick även innehålla ett glas Cava till mig, snacka om att var påverkningsbar men så trevligt vi hade det där i backen.

En dag i skidspåren

Finns det något bättre än att skida i väg i perfekta skidspår när solen strålar från den klarblå himlen och temperaturen är så där minus fem grader, ja det finns det så klart om man inte gillar snö och halka men det är något magiskt rofyllt att bara höra sina egna flåsande andetag där i spåren. Jag kans säga att den här dagen var jag inte ensam om att njuta av vinter , snö och solsken åh vad härligt hördes från flera håll där i spåret och på något sätt måste det väl vara kombinationen av att man får röra på sig , njuta av den vackra naturen och känna någon form av frihetskänsla och tacksamhet över att man har en kropp som orkar kasa runt där i spåret. Dessutom är jag tacksam över att jag inte har drabbats av den trilskande förkylningen som har etsats sig fast i maken. Han börjar om möjligt blir ännu mer galen på den nu, lite gladare blev han av att skidturen avslutades med kaffe och semla i bagaget på bilen, ja så kan det bli i bland.

Grattis Gulli på 101 års dagen

Idag firar vi svärmor som fyller 101 år, vem kunde tro det, allra minst hon själv. På hennes 100 års dag förra året passade vi på att fira ordentligt med pompa och ståt med släkt och vänner samlade på Öijareds resort. I år blir det firande på hennes boende men så klart med både tårta och hurra rop. Det är nästan svårt att greppa åldersperspektivet- hundraett år, tänk så mycket hon har fått uppleva under den här tiden och framföra allt jämförelsen från det hon föddes 1923 tills idag. Hon har ofta berättat om sin barndom hur de gick till skolan för att vid lunchtid traska hem och äta smörgås och mjölk och sedan går tillbaka till skolan igen för de sista lektionerna för dagen och sedan var det samma promenad hem igen. Världskriget satte så klart stor spår i Sverige men därefter gick utvecklingen raskt framåt, tänk bara på all medicinsk forskning som ständigt kommer med nya rön och självklart skulle man vilja veta konceptet för att bli 101 år, men det kanske inte är det lättaste att ge ett klart svar på, hur som helst så hurrar vi 100 gånger för den här fantastisk kvinnan som idag fyller år.

Ibland blir det väldigt fel

För några veckor sedan hade vi en envis fasantupp som försökte göra grannskapet till sitt eget revir, och han blev väldigt närgången när han stod på vår trappa och tittade in. Det tokigaste av allt är att han dessutom hade en rival som han varje dag måste lägga energi på att skrämma bort. Snickarna som jobbade i grannhuset undrade vad i hela världen det var frågan om när någon hela tiden knackar på fönsterrutan och de gick för att se vem det var och ingen fans där bara en fasan som spatsera på gräsmattan, men sen kom den där inkräktaren tillbaka och proceduren var i gång igen. Ja som ni förstår så såg han sig själv i glasrutan och blev vansinnig på spegelbilden och vill jaga bort den, detta hände inte en gång utan en vecka höll han säkert i och det vet i katten om han inte håller på än.. lite märkligt beteende

kan tyckas men jag läste lite om att i mars-april etablerar fasantuppen sitt spelrevir där han går omkring och är kaxig och stridslysten, så det är väl bara att invänta och se om det finns någon hona som imponeras av den här  kaxepellen.

Sol sol och Herre på täppan

Det är inte utan att man längtar efter solen och dess underbara strålar. Perfekt väder minusgrader på natten som fryser spåren och på dagen tittar solen fram och ger perfekta förutsättningar för skidföret. Fast det är rätt gött att skotta fram altanen och sätta fram en pall eller solstol och bara vända ansiktet mot solen och njuta. Jag hörde själv att det lät väldigt enkelt att bara skotta fram altanen och sätta sig. Vi har säkert tre meter snötäcke på vår altan så det är verkligen ett tidsprövande arbete att få bort en liten plätt. Vi gjorde iordning en liten avsats mitt i snön med utsikt utöver backarna där vi även kunde njuta av en kopp kaffe, vad mer kan man begära av livet. Jo säger maken som nu i över en vecka har trilskats med en envis förkylning som inte vill ge med sig, den skulle han absolut vilja bli av med och det bums.

Då var det dags för bowling igen

Ett stående inslag i aktivitets kalendern när vi firar en pojke som fyllt 6 års  och det dessutom är sportlov är att besöka bowlinghallen. Man måste säga att det faktiskt är ganska kul att rulla de vackra regnbågsfärgade kloten och som grädde på moset så lyser lokalen i kulörta lyktor och musiken dånar så där lite lagom ur högtalarna till detta kommer då ljudet av fallande käglor. Ja så kan det vara i bowlinghallen när det är sportlov. Det som är roligt är att alla kan tävla mot alla, gammal som ung. För barnen går det att ställa in så att rännan vid sidan av banan blir blockerad så att klotet inte åker ner där. Det kanske går att ställa in även för vuxna, vilket skulle behövas ibland, men det spelar ingen roll huvudsaken är att man kan göra något tillsammans och att alla får kämpa lite och ha roligt.

Skidspår i dimman

Det finns väder och så finns det väder. Ni kunde väl alla följa alla Vasaloppsåkare som skidade från Sälen till Mora och även följa Vasalopps vädret och bitvis var det svårt att se omgivningarna. Jag tog med mig ett par skidor ut för att testa bästa underlaget  för dagen på i mina spår, det känns alltid lite skönt att ha lite olika par att välja mellan men tillslut kom jag fram till att jag tar nog mina gamla vanliga Fischer och körde på dem. Skojar bara,  jag stötte på en norrman som var i full färd med att testa skidor  tyvärr pratade han i telefon hela tiden så jag kunde inte förhöra mig om vad han testade. Det var lite väl dimmigt i går, glasögonen immade igen och det var svårt att hitta spårvägarna men det var tur att det var skyltat utmed spåret så jag fick lite ledtrådar. Nu hoppas jag på att det blir en solig och fin mars månad med många härliga skidturer.