Snickeriverkstan fortsätter

När altanen väl var färdig och alla skruvar på plats så var det väl bara att fortsätta med snickerierna. Grannarna på Öland har gjort så fina bänkar som står stadigt i snålblåsten och som dessutom klarar alla väder, det fanns ingen ritning så med hjälp av sonen fick vi spana in konstruktionen och försöka efter egna mått bygga bänkarna.  Eftersom vi fick ganska mycket brädor över så var det bara att mäta, såga och skruva igen och konstruera bänkar som inte blåser i väg vid minsta vindpust. Det blev summa summarum tre rejäla bänkar två i Sälen och en på Öland. Det blir perfekt när alla barnbarnen kommer på besök, det är bara att rada upp dem på bänkarna när det är dags för mat. Det kan låta som om vi bara skruvar och sågar på vår tid upp bland fjällen men så är inte fallet vi har självklart passat på att njuta av naturen och utsikten över fjälltopparna men någon vår att tala om har det inte blivit ännu, björkarna har precis börjat knoppa sig och en och annan vitsippa letar sig upp ur marken men mycket mer är det inte. Annat är det på Öland där prunkar våren för fullt.

Nu börjar snickarverkstans

Den här gången blev det inte någon skidåkning varken på längden eller i backen, visserligen ligger det snö i backarna men i terrängen är det väldigt bristfälligt. Så det vara bara att hugga i på brädhögen som anlänt så lämpligt. Maken och jag satte i gång med buller och bång och byggde 1/3 av ramen och satte dit reglarna, för tillfället behövs inget gym, det är fullt tillräcklig styrketräning ändå. Det var inte utan att vi var lite möra på kvällen och då som en skänk från ovan kommer svågern och svägerskan laddade med oanade krafter och skruvdragare i högsta hugg. Så dagen därpå satte vi hela regelverket och reglarna och förberedde för att lägga trallen dagen därpå. Vi tog en paus på eftermiddagen och besökte en av Sälens restauranger som har öppet, nämligen Olarsgården. Dagen därpå åkte trallen på plats med en väldig fart och 42 kvadratmeter altan stod klar, ett stort tack bästa Bengt och Kerstin för hjälpen, det var ovärderligt. Nu lyxar vi till det med att sitta ute i solen och få njuta av vacker vinterutsikt med rykande varmt kaffe.

Då var det dags för fika igen

På vår väg norr över passade vi på att utforska ett nytt fikaställe, det och exklusiva korv tillverknings platser har numera blivit vårt matkällaren, kanske inte sådär särskilt nyttigt någotdera men vad katten en bakelse eller två kan vara gött för själen. Hursomhelst helst så stannade vi i Malung bilen behövde energipåfyllning och det behövde vi också, stället som vi hamnade på kanske inte riktigt kan mätas med Vansbros magiska bakverk, men det var inget fel på delikatesserna i Malung. Så maken lyxade till det med en marängsviss och jag tog en chokladboll med härlig krämig kola inuti. Regnet stod som spö i backen och vi fick rusa in under ett söndrigt paraply så vi kanske ser lite vatten belupna ut, efter fikat rusade vi över gatan till bokaffären och fick insupa härlig bok atmosfär. Det var Malung det, vi hoppas på bättre väder nästa gång.

Sälen på våren

I motsats till Öland som öppnar upp lagom till så stänger Sälenfjällen igen efter påsk. Liftarna stängs av och snökanonerna får stå i träda fram tills kylan återvänder. Backarna är fortfarande vita av snö  och i backarna rinner smältvatten i strida strömmar. Jag har letat lite vårtecken och ett säkert sätt är väl tussilagon som nu blommar här uppe. En och annan vitsippa har försiktigt börjat leta sig upp ur snåren, jag tog en promenadrunda ute i skog och mark där vi under vintermånaderna åker skidor, men det var inte lätt att gå utan gummistövlar eller ordentliga vattentåliga kängor, det är väldigt blött. Men precis som på Öland så är det något visst när naturen övergår från vinter till vår och det börjar spritta i naturen. Som tur är så har restauranger och affärer bara tillfälligt stängt, för i slutet på maj så öppnar livet upp igen och då kommer cyklarna fram.

Min egen Kungsträdgård

För några veckor sedan när vi besökte Stockholm det var förresten när Kungen fyllde år då blommade körsbärsträden i Kungsträdgården i, det var nästan så att de små rosa blommorna hade övergått till vitt och sakta börjat singla ner på marken. Nu har jag i och för sig ingen allé av blomstrande träd men grannen har ett gigantiskt körsbärsträd som nu blommar för fullt och det är inte utan att det känns som att an bor i Körsbärsdalen. Men jag går inte lottlös på min egen trädgård, för två år sedan satte vi ett blodplommon som nu blommar så vackert med små intensiva rosa blommor.  Frågan är väl om det blir några plommon på trädet eller om det bara är för syn skull, det kanske inte blir några plommon alls, vem vet men bladen blir iallafall vackert mörkröda. 

Cykeltur med ett av barnbarnet

Trots att det hade varit ganska skönt att plocka lyfta fram solstolen och brygga en stor kopp kaffe och bara sjunka ner där i solen och tänka tillbaka på helgens aktiviteter för dottern så går de väl inte att neka när barnbarnet ringer och frågar om vi inte skall cykla en sväng över stock och sten. Nej det säger man inte nej till utan i stället för den där koppen kaffe så fick det bli en hel termos, för de skall bli en lång runda med många fika stopp säger 6- åringen. Vi lastade på cyklarna på bilen och körde bort till Stora Rör och utgick därifrån för nu skulle vi cykla över den smala spången och över stockarna och sedan runt de nedfallna träden. De blåste bistert från nordan så därför valde vi att utesluta fika vid havet och cyklade istället uppför ravinen till vindskyddet och medan  maken och jag drack kaffe och pustade ut så tog barnbarnet ett par rundor upp och ner för branten. Därefter påbörjades rutten tillbaka till utgångspunkten men nu började den riktiga utmaningen. Farfar frågade om vi skulle ta den svåra eller riktigt svåra nedfarten eller den supersvår , ja ni kan väl gissa vad svaret blev… den supersvåra dvs den  branta passagen med lös sand där cyklarna slirade iväg och alla håll och kanter, vi slirade nog omkull allihop men det var det värt tyckte 6 åringen. Väl ner på platt mark tog vi oss till glasskiosken och ytterligare en kopp kaffe men innan det var dags att cykla hem för farfar och barnbarnet så fick vi prova på lite fäktning med riktig värja - ”en garde”. Tur att jag inte valde den stillsamma stunden i solstolen….

Fortsättning följer

Så kom då dagen då den ena händelsen efter den andra avlöstes. Först en ordentlig frukost så att den lilla mön skulle hålla sig mätt hela dagen, därefter packade vi in oss i bilar med packning och matkassar för att transporteras oss söder över på ön ner till Kollbergsgården. En fantastiskt hästgård för Hälsa med fokus på kropp, själ och miljö, här kombineras ridning med yoga och allmänt välbefinnande. Så när vi gjorde entré på gården stod ytterligare ett par kompisar till dottern med lite bubbel i högsta hugg. Efter den här lilla känslostormen var det bara att ge sig i kast med hästarna för dagens första träningspass. Hästarna skulle göras redo för att ta oss ut på en ritt så fram med borsta och krats eller vad det heter för att manicken till hovarna. Det var så roligt för oss alla att få färdas fram på hästryggen likt Mio min Mio. Eftersom det var islandshästar så fick vi även prova på att tölta och i ett behagligt tempo töltade vi fram på grusvägarna ner till havet. Vi kramade om de fina hästarna och tackade för turen. Efter lunch och musikkomposition var det dags för ett yoga pass. Det var precis vad som behövdes efter ridturen, få sträcka ut de lite spända musklerna och andas bort spänningar i kroppen och göra sig beredd på kvällens aktiviteter med grill, bastubad och badtunna. Jag hoppas att det blev en överraskande helg för dottern med fina minnen tillsammans med sina bästa vänner innan det åter var dags att åka tillbaka till verkligheten.