Öland spirar

Öland spirar och folkhälsomyndigheten uppmanar till försiktighet med sociala sammanhang trots att hälften av Ölands vuxna befolkning nu är vaccinerad. Vi tog det säkra före det osäkra och gav oss ut i skog och mark med våra cyklar. Haven som består av vitsippor och blåsippor börjar nu så sakta att vissna ner och ge vika för gullvivor och liljekonvalj. Det blev en runda på ca 2 mil över stock och sten men framför allt på vattendränkta stigar. Det var fler som tagit sin tillflykt till skog och mark, några riktiga entusiaster var ute och sprang på de mjuka stigarna och från grillplatserna utmed kusten stod grillröken hög och doftade ljuvligt när vi passerade lite lagom hungriga. Så efter den turen var det bara att ge sig hem och ladda grillen.

Fågelskådning av Härfågel hos grannen

Ibland behöver man verkligen inte gå eller åka så långt för att fågelskådare inte ens klättra över stengärdsgårdar eller genom taggiga buskage. Nej det räcker med att kika över till grannen och sedan med kameran i högsta hugg smyga runt knutet för att få ett bra fota på den lite ovanliga fågeln. Det började med att maken visade en så suddig bild på en märklig fågel han hade sett på grannens tomt som vi försökte identifiera. Senare på älven gick han en lov till och vips så gick den lilla fågeln på gräsmatta och vi laddade kameran med det stora objektivet och smög runt hos grannen. Tur att vi har förstående och tillmötesgående grannar för jag kände mig som en riktigt paparazzi  när vi förföljde den pickande fågeln. Det är en Härfågel som med sin speciella, nästan krokformade långa näbb fångar spindlar och larver och andra smådjur. Arten har varit utrotningshotad men är nu på väg att åter häcka i vårt land och kanske till och med här på Öland. Det var en riktig upplevelse att få se hur den reser sin fjäderplym på huvudet. 

I dag är det Strokedagen

Den andra tisdagen i maj varje år infaller Strokedagen. Varje år är det ett nytt tema och årets tema är Vardagsträning efter en stroke. Hade det varit en helt vanlig tisdag utan Corona så hade Strokeföreningen i Kalmar anordnat olika aktiviteter för att sprida information om stroke och vad som händer efter stroken. Strokeföreningen jobbar med att sprida information för de som drabbas men även för de anhöriga som naturligtvis också blir drabbade när livet vänds upp och ner. I år är alltså temat Vardagsträning och hur viktigt det är att skapa förutsättningar för varje individ efter sin förmåga så att träning blir en daglig insats. Självklart skall träningen vara individanpassad men framför allt roligt så att både kropp och hjärna får sig en utmaning. Så i dag slår jag ett extra slag för alla som drabbats av en stroke och hoppas att alla kan vara ute och njuta av den härliga vårvärmen och framför allt kunna promenera  och känna doften av vårblommor och höra fåglarnas glada rop.

Det händer mycket på ett varv

Som tur är så inträffar det inte speciellt ofta riktiga incidenter med fritidsbåtar, men visst kan olyckan vara framme och det enda alternativet är att besöka ett varv. Jag kan tycka att vår Arcona 340 är en lagom stor båt för två personer, den är 10, 40 meter lång och 3,45meter bred så det är inga problem att sova 6 personer, men visst det blir lite trångt när alla skall röra på sig eller när det skall lagas mat till den besättningen. Vi har alla våra referensramar om vad som är lagom stort, går man runt på varvet och tittar på båtarna som nu står på tur att sjösättas så undrar man hur mycket plats man verkligen behöver. I hamnen ligger nu en 100 fot lång segelbåt som maken går och tittar på hela tiden, 33 meter lång, ett halvt 60 meters lopp från aktern till fören. Visst, den är så vacker och välputsad men huj huj vilket jobb att ta sig i hamn. Det ligger också en gigantisk motorbåt som är 120 fot som också är fin men jag är tacksam över att vi slipper tanka den. Vinden är som tur är gratis och miljövänlig, så det känns bra, även om det blåste galet när våra segel skulle upp i hamnen.

Så har hon då äntligen hamnat i sitt rätta element

Nu ligger vår Alma tryggt och säkert vid bryggan efter månader på torra land. Successivt fylls det på med båtar runt omkring oss så blir det bara lite varmare så kommer det nog att bli tomt vid bryggorna igen. Det har varit ett par dagars jobb med bom, segel och tampar av alla de slag. Naturligtvis kom vinden och drog in med byvindar upp mot 8 m/s precis när vi skulle hissa segel och sätta focken så det var bara att ta ner binda segel och försöka lite senare när vinden mojnat. Det är tufft att vara vara besättning på båten, förra året åkte jag upp i masten, det här året åkte jag ner i förpiken som var lite lättare än att behöva hissas upp i masten. Jag hade tänkt att jag skulle ta mig ett dopp när solen tittade fram men jag bangade när termometern visade 9,4 grader. Det får nog bli lite varmare i havet iallafall upp mot 16 grader. Det bästa av allt är att veckan skall temperaturen stiga till hör och häpna 20 grader, precis vad vi alla har längtat efter.

Regnet det bara öser ner

Här på Öland dansar vi just nu runt i regnet och är så överlyckliga över flödet som trillat ner på oss människor och djur. Gräset frodas och kattfot och blåviol ser så nöjda och glada ut. Det har i stort sett regnet oavbrutet i två dagar, det kanske inte är så roligt om det händelsevis är så att andan fallit på och rastlösheten satt sig i kroppen och den kreativa ådran måste få utlopp för lite snickeri. Maken och jag trotsade regnet och åkte till brädgården och hämtade hem ytterligare brädor, eller som säljaren på brädgården sa - Ni kommer aldrig att bli klara för ni kommer att hitta på nya projekt att bygga vidare på. Det känns väl som att han har en poäng i det, för nu skulle soptunnorna döljas bakom ett plank med ribbor. Vi var ganska nöjda med bygget när regnet tilltog och marken runt omkring var som en lerhög. Nu skall vi bara frisera lite runt omkring, men det får bli när solen tittar fram, tänk att det kan bli 20 grader nästa vecka, så skönt,  då borde väl man kunna lägga undan vinterkläderna.

Några vårblommor att glädjas över

Vart tog den varma årstiden vägen? både april och maj har snart passerat utan att man måste pälsa på sig vinterstaden innan man går ut. Eftersom temperaturen inte vill komma upp till mer än 8-9 grader så växer inte vårblommorna särskilt mycket. Visserligen blommar vitsipporna och dess kronblad är väldigt stora och blåsipporna tillsammans med violerna lyser med sin skira blå färg. Däremot har inte orkidéerna riktigt fått fart på sitt växande ännu, en och annan Adam och Eva kan man se på Alvaret men annars är det väldigt sparsmakat. Backsippan står och vajar så fint på de för övrigt blomforms markerna. Jag är iallafall glad och tacksam över att min kejsarkrona nu står ståtlig och fin i rabatten, det är alltid något att glädjas över.