Tänk att jag aldrig har varit i Mariefred

Sent skall syndarna vakna men nu har vi varit i Mariefred och dessutom kommit dit sjövägen. Det är inte många tätorter som kan ståta med en sådan vacker inseglingsvy som den som vi fick beskåda. Gripsholms slott som började byggas på 1500 ligger som en maräng och glittrar så vackert precis nere vid gästhamn och det skapar en kunglig glans åt hela samhället. Tyvärr så hålls samtliga slott stängda så vi kunde inte besöka det gigantiska porträttgalleriet eller Gustav den III:s teater. Lite trist men att promenera i slottsparken var inte fel det heller. Eftersom allt hålls stängt så var även parkens utsmyckning av blommor väldigt begränsad. Vi tog oss en liten promenad runt i byn och här är allt annat än storskaligt. Små vackra hus och trädgårdar ramar in den lilla kärnan runt kyrkan. När världen har återgått till det normala så får vi väl åka hit igen och besöka det vackra slottet eller kanske åka ånglok från en station till en annan.

Små pärlor i Mälaren

Efter strapatsen genom Södertälje kanal, eller det var inga missöden bara ett evigt väntande, så har vi nu ankrat upp på Ekerö. Vi fick tips om en vacker ö vid Björkfjärden. Det är SSS (Stockholms Segelsällskap) som har sitt klubbhus på Rastaholme. Högst upp på ön ligger den fantastisk vackra restaurangen som inryms i klubbhuset  som invigdes 1932. SSS anordnar olika regattor och självklart så lockar restaurangen med magisk utsikt och god mat. Efter att ha varit på havet och sedan in i Mälaren en hel dag så känns det väldigt skönt att få lite assistens med tilläggning. Jag hade kontakt med hamnchefen Micke vid flera tillfällen under rutten eftersom det var regatta från Mariefred som barrikaderat i stort sett hela gästbrygga, men Micke fanns på bryggan och lotsade oss till en fin plats och tog ett tag när vinden tryckte på i sidled. Det var precis vad vi behövde den här långa seglingsdagen.

Det kan vara trångt i kanalen

Vi lämnade ett soligt och blåsigt Trosa, för att ta oss in i Södertälje kanal. Om Trosa finns det mycket att säga och Trosa hamn i synnerhet. Den pittoreska lilla tätorten är så vacker med alla hus som pryder kanalen. Hamnen har gott om utrymme för gästande båtar, vi sticker nästan 2 m och blir då hänvisade till bojplatserna längst ut på bryggan och när det som det har gjort de sista dagarna blåst galet mycket så hamnar man mitt i gattet av den nordostliga vinden. Så vi lämnade blåsten och tog oss in i Södertälje kanal, vilket var allt annat än en lätt match. Det började med att vi inte kom in i kanalen för att att kanalmästaren glömt att slå om påbuds ljuset från rött till grön, vilket gjorde att vi cirklade runt runt utan att våga ta oss genom. Efter ett antal telefonsamtal var det dags för slussning och då var det bara att vänta in de stora båtarna och hålla sig på sin kant. Sen börjar stimmet med broöppning, klockan 16 skulle det vara broöppning och precis som tidigare så var påbuds ljuset rött så vi låg en liten bit bort när bron öppnades och vad händer då ? Jo bron slås igen innan vi är framme. När vi ringer kanalchefen igen så säger han bara, ja men ni ligger för långt i från, ni får vänta till kl 17. Så trist med väntan men nu vet vi att det gäller att hänga på låset. Tur att vi fick fantastisk hjälp och service när vi kom in till Rastaholm i Mälaren

Ett besök på Tureholms slott i Trosa

Jag kan tänka mig att slottet på höjden iSödermanland har varit ett riktigt storslaget slott, med En pampig entré likt en Slottsbacke och trappan på baksidan av trädgården som leder ner mot gräsmattor i olika nivåer har säkert varit magnifik. Så har det nog varit när slottet återuppbyggdes efter ett antal härjning. Slottet i sin nuvarande form byggdes mellan 1728 och 1740. Nu är det i och för sig inte turistsäsong så slottet kändes lite ödsligt och ensamt där det tronade på höjden. Trädgårdens gräsmattor var klippta men så mycket mer var det inte, men vi strosade runt en stund innan cykelfärden gick vidare tillbaka till Trosa igen. Trots att vi hade med oss fika så var det något med det lilla kombinerade bagerit, kaféet och bed and breakfast ”Tre små rum” som lockade in oss i trädgården för att avnjuta fantastiskt goda små bakverk som fullkomligt smälte i munnen. Mätta och nöjda cyklade vi sedan vidare ut på Öbolandet och ut till Trosa havsbad. Det blev inget bad men väl en fin cykeltur som ett litet avbrott i segelturen.

En tur mellan röda och gröna pinnar

Det är ingen större trängsel ute på havet och inte i hamnarna heller. Vi möter en och annan segelbåt på väg söderöver annars är det lugnt. Lika lugnt som vi har haft på vattnet de senaste dagarna. Vinden vill inte ta någon riktig fart, men får vår del var det okey då vi skulle passera trånga passager med gröna och röda pinnar staplade som en riktig slalombana. Vi hade vinden rakt mot oss så vi hade behövs kryssa mellan pinnarna och visst försökte optimisten i kaptenen det ett tag. Jag däremot älskar att puttra fram likt en slingrande orm stilla och fint och fullkomligt insupa atmosfären i skärgården. Så här i början på sommaren prunkar det i trädgårdarna och på bergshällarna har solstolar och grillar fått plats. Det finns så många fina platser utmed vår svenska kust. Små väderbitna hus som har stått tiden an i många år men även många nya pärlor.

Vi fick i alla fall en härlig tur när vinden tilltog under eftermiddagen och tutade i ordentligt.

Välkommen till Svärdsklova

Skylten med den välkomnande texten syns på långt håll och när vi kommer närmare så ser vi var bara bryggan och den ligger helt öde. Svärdsklova ligger i den sörmländska skärgården mellan Nyköping och Trosa. Förra året när vi var här var det fullt med båtar vid bryggan och vid bergshällarna hade människor dukat upp för picknick eller bara för att strosa runt bland de vindpinade hällarna. Restaurangen som tronar med sin glans högst upp på berget med magisk utsikt över skärgården var då full av folk. Precis som vi fick de njuta av en fantastisk middag. Som seglare vill man naturligtvis att det skall blåsa, sen är det självklart bara frågan om hur mycket det skall blåsa. Två dagar med stiltje tär på seglarnerverna för maken, men enligt SMHI så kommer vinden och det med besked, 16 m/s i byarna. Tills dess så njuter vi av stillheten och skönheten i den sörmländska skärgården.

Varför just den här dagen

Det är dagen då sex små blåmesar skall lämna det varma ombonade mjuka boet och tryggheten med sina syskon. Små näbbar syns i holkens öppning med jämna mellanrum. Några av ungarna gör små tappra försök att flaxa upp till öppning och ut till den nya välden för att få prova sina vingar för fösta gången. Det är då det händer, från ingenstans kommer hacke hackspett och har troligtvis svårt att bedöma sin kroppsstorlek för han försöker ta sig in i det lilla hålet på fågelholken. Dessutom har han varit vid fågelhuset vid andra tillfällen för han har gett sig på panelen med sin vassa näbb i ett tappert försök att ta sig in. Nu sitter han där och spänner ut sina klor och sträcker sin långa hals och vassa näbb för att försöka ta sig in i holken med de små blåmesarna. Utanför sitter mamma och pappa blåmes stelt förskräckta och tittar på detta elände som utspelas. För att inte tala om vad de små liven i holken utsätts för. Detta är naturens lag, men jag kan inte bara stå och titta på utan med ett par kraftiga klappar och dessutom ett arg hoande så får jag bort hacke. det var ett väldigt trist beteende av hacke, jag brukar gilla när hackspettarna kommer till fågelboet och sprider sin färgglans men det tog udden av det. Slutet gott och nu kan de vackra små mesarna flaxa ur boet och erövra världen.