Fågelskådning i januari

Kan det verkligen vara optimalt ? Nej det kan man inte säga, det biter i kinderna utmed havskusten och då har vi ändå 5 plusgrader. Från buskarna hörs små späda ljud och jag kan se att det rör sig mellan grenarna men det är inga större ansamlingar av fåglar så härs år. Jag tänkte att det kanske kunde finnas lite sjöfågel på den södra halvan av ön, så vi packade bilen med kamera, stativ, kikare och så naturligtvis kaffe med dopp och körde ner till Beijershamn och döm om min förvåning när vi upptäckte att vi inte var ensamma med denna galna tanke att spana in fåglar under den så kallade vintermånaden, men alla fågelskådare vi mötte såg lite uppgivna ut med sina kikare och kamouflage kläder. Vi fick i allafall se några svanar och grågäss som simmade stilla och fridfull utmed kusten. Jag får nog tänka om och inte ta min illröda jacka om jag skall ut på fågelspaning igen.

Hur går det med era nyårslöften ?

Det kanske är så att ni har precis som jag bestämt er för att nu jäklar är det dags att ta tag i träning och låta det bli en del av vardagen. Jag förstår att det inte bara är jag som tänker så för på mitt gym Malkars bågnar salarna av entusiastisk idrottare. För att inte tala om passen, det gäller att hänga på knapparna till appen när passen släpps, för inte går det många minuter innan passen är fullbokade, vilket naturligtvis är fantastiskt roligt. Malkars i Färjestaden där jag huserar är en fantastisk anläggning med allt man kan önska sig, en yoga sal, en cykelsal med toppmoderna nya cyklar, ett gym med maskiner som passar både den inbitne bodybuildern som pensionärsgänget som tränar så flitigt på förmiddagarna. Jag hade förmånen att träna med världens bästa Annika som är instruktör och föreståndare i Färjestaden. Vi tränade två pass med den nu införskaffade virtuella världen. På en skärm kan man följa instruktörer som lotsar oss genom allt från yoga till bodypump, 25 min är varje pass, så några undanflykter är det inte lägga att komma med, det hinner alla. Nu blir det ett cykelpass med supertränaren Mathilda som pressar oss upp för backarna och lotsar oss fram på raksträckor i ett tempo som jag ibland känner bli övermäktigt, men det är bara att hänga på i tempot och cykla så fort tramporna går, pust.

Ond bråd död på Öland

Ni behöver inte vara oroliga för att hyra stuga eller besöka någon av alla campingplatser på vår vackra ö i sommar, vi som bor här är nu så fredliga och välkomnande. Annat var det 1850 talet, då en professor  från Uppsala vid namn Carl Edvard Zedritz skrev följande ” Ölänningen har i dag så dåligt rykte att ingen främling utan skarpladdade pistoler vågar färdas på hans Ö” jag tycker det låter som tidningarnas beskrivningar av vad som händer i dagens Storstäder, Zedritz försätter med sin analys av Ölänningen ” Ölänningen är vad man gjort honom till. Förtryckt av överheten har han blivit lömsk och hämndgirig. Religöst vanvårdad har han bildat sig en egen lära om tillåtet och otillåtet, om dygd och last”. Här får man väl säga att historien upprepar sig runt om i världen.

Ett annat tragisk öde inträffade inte långt från min by. Ett riktigt svartsjukedrama som slutade i tragedi, då den ryske balalajkaspelaren Ivan Wolkoff  sköt ihjäl den då 16 åriga Greta Almkvist i vredesmod över obesvarad kärlek. Byborna har rest en sten för att påminna om katastrofen som inträffade sommaren 1915. Ni kan vara helt lugna och välkomna till solen -och vindarnas Ö.

Så var glada julen slut slut slut...

...julegranen bäres ut ut ut. I dag är det tjugondag Knut och som sig bör så skall julen städas ut allt enligt en gammal tradition från 1600 talet däremot är traditionen att dansa ut granen från 1800 talet. Jag passade på att städa ut julen i helgen. Lika fantastiskt som det är att ta fram allt sitt julpynt lika givande är det att städa bort mossan och kottarna. Julpyntet packas ner för att få en ny chans i slutet på 2020. Det är något visst med att titta på sina tomtar och änglar, det blir av någon anledning mindre och mindre tomtar för varje år. Däremot har jag alltid ett par saker som alltid pryder någon plats i huset. Ängeln med julgransljusen har sin givna plats i köket varje år. Den har min mormor gjort ställning och sytt kläder till, jag blir glad bara jag ser den och skänker en extra tanke till min fina mormor som gick bort alldeles för tidigt. När jag var liten fick jag en julgran till mitt dockskåp och den där julgranen har fått hänga med under alla år. Kulorna har gått sönder och barren är det väl lite si och så med men det är ett fint minne. Till Lucia plockar jag fram mitt mini Luciatåg som sjunger in julen för glatta livet. Det blir mer och mer vitt julpynt, men jag har en så söt tomte som jag fått av min barndomskompis Tinna.  Nu är allt nerpackat och undanställt för att plockas fram igen efter en härlig vinter, vår, sommar och höst.

Ingen vinter men väl skövlat

Nix, någon vinter har vi inte sett röken av som på bilden nedan som togs den 7 mars 2017 när vi hade besök av våra goda vänner från Karlskrona. Den härliga hasselallén är nu ett minne blott. Här har tidigare varit en grusväg omringad av skog och hasselbuskar. Som ni vet här på Öland så är begreppet skog alltså en ansamling av träd. För några småländska djupa skogar finns det inte. Utmed den vackra vägen brukar vårens alla blommor rada upp sig och när det sedan är dags för vitsipporna så är det som att vandra i ett vitt hav. Men det var då, nu är hasselbuskarna borta träden är nersågade och skall bli flis och den vackra skogsvägen är en enda uppkörd jordhög. I den lilla skogen skall det nu byggas bostäder. Ja vad skall man säga.. det kommer att bli bra det också.

Det blev en stillsam promenad

Eftersom maken varit krasslig sedan nyårsdagen har det inte blivit så många promenader för hans del, på sin höjd har han orkat kravla sig ut och runt huset. Nu har han blivit lite bättre och vi tog oss en långpromenad, i sjukdomsmått vill säga. Stigarna bar oss längst ut i kustbandet där det ligger några vackra fiskebodar. Det som slår en när man står där på kobben med havet runt en på tre håll, hur är det att bo ute på ett sådant ställe. Härligt förstås på sommaren men det vet i katten om man skulle vilja sticka ut näsan under vintertid när vinden och piskar upp vatten som sköljer över hus och mark. Nu är det förstås ingen som bor där på vintern men tanken slår en. Det som också slår en är vem som pysslar där i skogsgläntan, det är i allafall inte den Någon som är hos mig och äter upp ina krokusar, här ligger det föremål vackert utplacerade. Så vem är det som bor här?

Vem smyger runt i min trädgård

Det händer märkliga saker i min trädgård. Någon gräver i gräsklipparens lilla hus, medan gräsklipparen är inhyst i förrådet för vinterförvaring. Dessutom är det Någon som krafsar på gräsmattan, där en vattentunna har haft sin plats. Jag ser också att Någon äter av alla bladen på pärlhyacinter som redan kommit upp en bit ur marken. Fast det värsta är väl i allafall att Någon lyckats dra upp en hyacint från krukan jag har på mitt ute symaskinsbord. Dessutom har Någon mage att äta upp hela hyacinten utom själva löken och helt fräckt lämna löken kvar på bordet. Den där Någon skulle jag verkligen vilja ta ett snack med. Tur att jag tog in den vackra hyacintgruppen som jag fick av svägerskan i december. Den stod ute ett tag men så tog jag in den för att få njuta av den underbara doften och de vackra vita blommorna. Kan det möjligtvis vara Någon  med ögon som fullkomligt bländar en och med en grace och elegance tar sig in och över de mest ointagna hinder mänskligheten skapat.