Det är en sådan lycka att få ha ett av barnbarnen så nära, när tre bor så långt iväg. Lång och långt men huvudstaden känns i bland väldigt långt bort. När längtan efter dem blir för stor så är jag tacksam över att de inte bor i Australien. I går fick jag en liten dust av farmorpåfyllningskärlek. Vi hann med en tur i skogen för att plocka blåbärsris pinnar och kottar. Vad skall man göra i dessa tider om inte baka pepparkakor. Det stora hjärtat var väldigt poppis och gärna ovanpå grisarna och segelbåten.
Nej, något pepparkakshus blev det inte den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar